Skip to content

Livet efter 65 - existentiella betraktelser!

Livstrött, men inte trött på livet!

Tänk dig att du jobbat hårt under våren. Så hårt att du bara längtar efter semestern. Vad händer då när semestern börjar? Du tillåter dig att koppla av. Kanske blir du med ens dödstrött, kanske till och med sjuk. Du som skulle hinna göra så mycket av semestern orkar inte göra just något alls. När du släpper kontrollen så tillåter du kroppen att känna efter hur trött du egentligen är.

Precis så känner jag mig, men nu på livsnivå. 1973 började jag jobba så det har tagit mig 46 år att komma hit. Livet har fört mig hit och dit som livet plägar göra. Stress, ambitioner, karriär, sjukdomar i familjen, skilsmässa och mycket annat.

Under de senaste två åren har jag funderat på att gå i pension, men inte haft modet att ta steget. Samtidigt har jag känt en trötthet som jag inte kunna förklara logiskt. Flera läkarbesök och prov har resulterat i att allt ser helt OK ut. Ja, då har det väl med åldern och livsomställningen att göra. Och så kanske det är.

Vid årsskiftet tog jag steget full ut och betraktar mig sedan dess som pensionär, hur nu det definieras numera. För mig handlar det om att jag bara gör det som gagnar mig och att jag inte behöver bry mig om inkomsten, den kommer i alla fall. Jag har tillåtit mig att släppa kontrollen över mycket som tog min energi förut. Och jag har tillåtit mig att släppa fram, men inte att acceptera, tröttheten.

Men det som är tydligt nu är hur trött, ja kanske till och med livstrött, jag är. Vissa enkla saker glömmer jag bort, sådant som gick på räls förut. Härom sistens rann kaffet över i bryggaren och jag insåg inte att det var locket som saknades. Då blev jag lite orolig. Vad är det som händer med mig? Det är många saker som signalerat att något inte är rätt, men jag har inte satt in dessa i ett övergripande mönster och förstått.

En vän, som är psykoterapeut, ledde mig genom KEDS, ett självskattningstest för utmattningssyndrom. Testet tar upp följande aspekter: koncentrationsförmåga, minne, kroppslig uttröttbarhet, uthållighet, återhämtning, sömn, överkänslighet för sinnesintryck, upplevelsen av krav och irritation och ilska.

Om man får över 19 poäng (maxpoäng 54) så finns ”risk för utmattningssyndrom”. Jag fick 31 poäng.

Det gjorde mig både chockad och glad. Chockad för att jag har sådan hög poäng, men också glad för att jag fick en förklaring till varför jag känner mig som jag gör nu. Att jag mest vill vara hemma eller gå på lugna promenader med frun; att jag ogärna går bort; att jag ogärna vill göra saker där jag måste passa en tid; att jag inte har samma spänst i stegen längre; att jag är extra känslig för starka ljud som till och med kan vara direkt smärtsamma i kroppen; att jag har svårt att koncentrera mig på att läsa ut en bok; att jag sover middag en till två gånger per dag trots en god nattsömn; och så vidare.

Väl medveten om att KEDS är en test som bygger på självskattning och inte ska mätas allt för stor betydelse, så var värdet så högt att det är värt att ta på allvar.

Nu är det upp till mig att ta hand om mig. Kören på onsdagskvällarna ger så pass mycket så den vill jag orka med och barnbarnet en eftermiddag varje vecka, men i övrigt tar jag inte på mig något. Efter testet känner jag ingen skam att gå och lägga mig på soffan lite då och då, och kanske till och med låta ögonen falla ihop. Jag somnar i alla fall som en stock på kvällen.

Någon sa att det tar lika lång tid att komma tillbaka som det tagit att nå denna nivå av utmattningssyndrom. Jag är väl hel igen framåt 100-årsdagen. Förhoppningsvis går det fortare.

2 Kommentarer

  1. Rakel Ågerstrand den 19-06-17 kl 18:59

    Tack för dina kloka ord o din summering o slutsats!
    Man säger att nu ”går skammen på torra land”!
    de vill jag tolka som att nu ska den inte ligga längre i mörkret o ’blötan’!
    Utan ut med den o låt den torka bort – fram med tröttheten o behoven därefter! Ingen motvilja utan Välkomnas o omfamnas o ombesörjs!
    ”Ombesörjas” kan lekas med så här:
    Sörja- om- o kanske ’be’! Sörja kanske?
    ’Om -et’ som blir en hjälp: – om jag gör detta nu – vad händer då? Hur blir de då? Blir de en ’rätt’ riktning?
    Formulera – vara – stanna upp o
    andas i den eventuella motviljan o släppa begäret att vara någon annanstans!
    Må din väg gå dig till mötes Lars-Anders!

  2. Ulla Thorstensson den 19-07-03 kl 15:57

    Mycket tänkvärt och manar till egen eftertanke.
    Tack från hjärtat.

Lämna en kommentar