Livet efter 65 - existentiella betraktelser!

Morfar dog i natt … igen … tror jag

Vi var i något sommarstugeområde jag inte kände igen. Morfar berättade att det i närheten bodde någon äldre släkting som jag kunde prata med. Jag frågade morfar om det var hans far jag skulle gå till, men fick nekande svar. Det var någon ”morbror” eller så till morfar.

Jag tände på alla cylindrar och ville ha mer information, men morfar började tyna bort. Stressen steg i mig. Jag hade lovat bort mig till andra saker och folk väntade på mig. Skulle jag sitta hos morfar denna sista natt, eller skulle jag strunta i honom. Han hade ju inte varit någon särdeles vänlig och trevlig morfar. Men ändå kände jag sympati för honom.

Då vaknade jag.

I sängen bredvid mig låg frun och sov. Vi hade tagit in på ett bed and breakfast i den bygd där morfars far växte upp. Min släktforskning har tagit oss hit.

Det skulle visa sig att vi på dagen efter drömmen kunde besöka hans hem, skattetorpet Ledsbacken, i södra Skaraborg. Som 15-åring blev morfars far föräldralös. Året var 1870 och hans far dog i TBC. Året innan hade hans mor dött i samma sjukdom. Där stod han som den äldste bland 6 barn. Morfars fars livsbana slutade som folkskolelärare i Ljusdal i Hälsingland. Han dog 1922 och hans son, min morfar, dog 1973.

I Ledsbacken bor sedan två år en ung familj som blev intresserade av husets historia. Vi fick komma in och sitta ner och berätta det vi visste. Och de berättade att halva det hus som morfars far föddes i stod kvar och var ett hönshus. Det syntes tydligt var spishärden stått. Vilken känsla att huka sig under taket och snappa in min anfaders miljö.

Det var fascinerade att drömmen kom till mig i och med att vi kom in i mina anfäders geografiska revir. Jag har under snart ett halvår letat och hittat information och skrivit om honom, men tidigare har det inte funnits tillstymmelse till drömmar som denna natt.

Mitt sökande efter röster från morfar går vidare.

Lämna en kommentar